#24 Den Tredje Mannen (The Third Man, 1949)

"Like the fella says, in Italy for 30 years under the Borgias they had warfare, terror, murder, and bloodshed, but they produced Michelangelo, Leonardo da Vinci, and the Renaissance. In Switzerland they had brotherly love - they had 500 years of democracy and peace, and what did that produce? The cuckoo clock."

#13 New Rose Hotel (1998)

Abel Ferraras filmatisering av William Gibson novellen med samma namn. Filmen handlar om två män som ska ”stjäla” superföretaget Maas Corporations största tillgång till konkurrenten. Ferrara som har en tendens att vara lite ojämn är här i toppform, och han har gott sällskap eller vad säg om t.ex. Christopher Walken och Willem Dafoe. Asia Argento är också bra som den förföriska Sandii. Vad Ferrara gjort är att ta bort alla stora nyckelscener och istället byggt historien genom att visa ”före/efter” bitarna. Abel är bra på att skildra känslor och i kombination med det upphackade historieflödet gör det att man kommer in i huvudet på X i filmens slutskede.

Filmen finns utgiven på DVD i USA, utgåvan är inget att hoppa högt över men fullt duglig för att se filmen.

#10 Flicka och hyacinter (1950)

Hasse Ekmans mästerverk med Eva Henning i titelrollen. Filmen börjar med att hennes karaktär, "Fröken Ensam", hänger sig. I sitt testamente lämnar hon allt till sina grannar. Dessa, som inte känner henne speciellt väl, beslutar ta reda på vem hon var och varför hon tog sitt liv. Så börjar en Citizen Kane-inspirerad berättelse med tillbakablickar som tillsammans skapar en bild av denna ensamma kvinna. Att Anders Ek är med som försupen konstnär gör ju knappast filmen sämre (han borde förmodligen vara med i alla svenska filmer, någonsin). Kort och gott en av de allra bästa svenska filmer som gjorts.

Flicka och hyacinter finns ännu inte utgiven på DVD, vilket är skamligt på ett så bra och för svensk filmhistoria viktigt verk.

#7 Suicide Club (Jisatsu saakuru, 2002)

Filmen börjar med att 54 skolflickor ställer sig längst kanten på en tunnelbanestation. När tåget kommer hoppar dom, SLASH, SLOCH! Polisen kopplas in för att undersöka om något brott ligger bakom. Snart sker fler självmord och en mystisk hemsida upptäcks. Allt blandat med framträdanden från den fiktiva j-popgruppen Dessert. En av detektiverna spelas Ryo Ishibashi, känd från Audition (Ôdishon, 1999), som även här gör en bra insats. Filmen är en orgie i tillsynes slumpmässigt insatta klipp som tillsammans skapar en stämning av universell psykos. Slutet är också underbart och får en att sitta kvar genom hela sluttexten.

På DVD-fronten finns det i princip bara ett alternativ för oss som inte kan japanska och det är den amerikanska DVD:n som tyvärr har inbränd undertext, men i övrigt är hyfsad.

#2 Odjuret (La Bête, 1975)

OBS! Detta är inte direkt någon monsterfilm, men låt inte detta faktum avskräcka dig från att se filmen. Borowczyks version av ”Skönheten och odjuret” var ursprungligen tänkt som en del i hans episodfilm Omoraliska historier (Contes immoraux, 1974). Han ändrade sig dock och filmade lite extra fluff runtomkring och släpte den som en egen långfilm. Tur var det, för utan denna kringhistoria hade det inte varit mycket att se. Tyvärr brister filmen mot slutet (av vad jag hittills sett av Borowczyk, verkar inte slut vara hans starkaste sida) och detta drar ner helhetsbetyget. Detta är trots det en mycket sevärd film, om av ingen annan anledning så åtminstone för att den har ett otroligt vackert foto.

Filmen finns släppt på flera ställen, den bästa utgåvan för tillfället är nog Cult Epics tredisc släpp.