#16 Caliber 9 (Milano calibro 9, 1972)

Förmodligen Di Leos bästa crimerulle där Gastone Moschin spelar smågangstern Ugo. Han har just avtjänat ett fängelsestraff, men precis innan han åkte in försvann $300,000 under en knarkaffär. Alla, både polis och gangstrar, tror att Ugo gömt undan pengarna och sedan åkt fast för att undvika återgäldning. Moschin är precis rätt typ för rollen som den tystlåtne och igenknäppte Ugo. Han har ett sådant där ansikte som gör att man verkligen tror på att han är den han spelar. Barbara Bouchet är precis som hon alltid är och det fungerar också alldeles utmärkt. Mario Adorf spelar (sin vana trogen) över, men han är ändå bättre här än i t.ex. Maffian ger order (La mala ordina, 1972). Musiken är också riktigt bra och bidrar på ett bra sätt till rytmen i filmen.

Den finns utgiven på DVD i en fin dubbeldisk utgåva från Raro, tyvärr är extramaterialet på andra skivan inte textat på engelska.

#12 Leon (Léon, 1994)

En presentation av handlingen känns överflödig så jag kan istället inleda med att säga att detta är Bessons bästa film. Jean Reno gör en tour de force som den enstöriga yrkesmördaren som får påhälsning av Mathilda. Filmen har sitt ursprung i Bressons tidigare film Nikita (1990) där Reno hade en liten biroll som en "städare". Besson började arbeta på ett manus helt om denna karaktär och vipps så var manuset till Leon färdigt. Reno fick sedan manuset i present av Luc och uppskattade det mycket.

Om du av någon anledning inte redan äger den på DVD så är den koreanska utgåvan att rekommendera, med båda versionerna (kan vara kul att ha, även om den kortare som finns på DVD i Sverige är den bättre) extramaterial och ett lågt pris.

#11 Ta fast Carter (Get Carter, 1971)

Caine is Carter sa affischerna till denna film när den kom ut och det är ingen tvekan om att så är fallet. Caine dominerar bioduken/tv-skärmen totalt med sin rolltolkning. Mike Hodges stod för regin och skrev även manus baserat på Ted Lewis roman. Boken filmatiserades ett år senare som Hit Man (1972), en ganska ljummen blacksploitationrulle vars enda egentliga existensberättigande är Pam Griers medverkan.

Jack Carter är Londongangstern som återvänder till sin hemstad för sin brors begravning. Den officiella förklaringen är att det var en olyckshändelse, men det tror inte Jack på och han beslutar sig för att leta reda på sanningen. Det som gör filmen bra förutom Caine är att handlingen känns så jordnära/småskalig och är så totalt oförlåtande mot sina karaktärer.

Alla DVD utgåvor är i princip lika alldagliga, så köp den som är billigast.

#6 En djävulsk fälla (Touch of Evil, 1958)

Orson Welles regisserar Charlton Heston som mexikan i denna film noir från 1958. Welles var ursprungligen bara anlitad som skådespelare, men på Hestons begäran gick studion med på att även överlåta regin honom. Welles skrev om det färdiga manuset och gjorde filmen som han ville. Efter att ha klippt färdigt filmen fick han sparken och filmbolaget klippte filmen efter eget tycke och släppte den sedan. Filmen har sedan dess släppts i en något omklippt version och 1998 kom ytterligare en ny version som var ihopklippt baserat på det 57 sidor långa PM Welles skrev efter att ha sett filmstudions klippning. Det är denna version som finns utgiven på DVD, och som väl också får ses som den mest korrekta.

Filmen i sig är en liten pärla där Welles själv som Quinlan lyser starkast. Janet Leigh spelar Hestons fru som råkar illa ut på ett motell (Hade hon bara lärt sig något av detta hade det kanske inte behövt gå som det gick två år senare). Många bra skådespelare även i övriga roller, däribland Marlene Dietrich.

Filmen finns släppt på billig DVD i Sverige, den är precis lika bra som vilken annan utgåva som helst så köp den. Att det inte finns något extramaterial att tala om på skivan kan vi tacka kära Beatrice Welles för, tack så mycket...NOT.