#25 40 pistoler (Forty Guns, 1957)

Vacker, poetisk och annorlunda western av Samuel Fuller. Barbara Stanwyck är naturligt vis mycket bra och Barry Sullivan gör en bra gestaltning av "den gamle revolvermannen som nu vill undvika att dra sin pistol". Det är också kul hur Fuller lyckas få in två sångnummer utan att filmen blir till en musikal.

#23 Harakiri (Seppuku, 1962)

Starkt kammarspel som utspelar sig 1600-talets Japan. Allt och alla är i sina absoluta esse här. Från Nakadais rollprestation, till Kobayashis regi och Takemitsus stämningsskapande musik. Mer behöver och bör knappast sägas, endast att har ni inte redan sett den så gör det nu. Inte senare, utan NU!

#22 Belle toujours (2006)

Världen äldsta nu verksamma filmregissör, Manoel de Oliveira, gör här en sorts fortsättning på Buñuels Belle de jour - Dagfjärilen (1967). De låter kanske aningen konstigt, men Oliveira lyckas på ett elegant sätt spinna vidare på teman från den förra filmen samtidigt som han ger sin film en egen karaktär. Michel Piccoli spelar åter igen Husson medan Séverine den här gången gestaltas av Bulle Ogier. Visst hade det varit kul att se även Deneuve här men det är en invändning man snabbt glömmer när Oliveira hypnotiserar en med sina långa stilla tagningar.

#21 Rambo (2008)

Efter att ha väckt liv i Rocky i Rocky Balboa (2006) vände Sly sin uppmärksamhet till sin andra stora filmikon, Rambo. Filmen som ursprungligen skulle hetat ”John Rambo” kändes ganska ointressant ända tills en red band trailerkom ut på nätet. Den lovade att filmen skulle vara något annorlunda än den grå massan av PG-13 anpassade actionfilmer som släpps på löpande band nuförtiden. Överraskande nog va detta inte en försmak av en kommande unrated DVD-utgåva utan den faktiska biografversionen. När den väl släpptes kunde man konstatera att filmen levde upp till de förväntningar som trailern skapat och mer därtill. 2008 hittills gladaste överraskning.

#19 L.I.E. (2001)

Michael Cuestas debutfilm där Brian Cox gör ett stark rollprestation. Titeln är en förkortning för Long Island Expressway men kan självklart även läsas som "lie". Filmen handlar om Howie (en fin tidig rolltolkning av Paul Dano) en 15-åring med tintinfrisyr som blir sviken av de runt omkring sig. Han finner en fast punkt i den i samhället respekterade men samtidigt suspekte Big John. Filmen lyckas på ett skickligt sätt ställa obekväma frågor utan att använda klichékaraktärer tà la Todd Solondz. Filmen är väldigt typisk för amerikansk independenfilm c:a 2000 men har ändå tillräckligt mycket särart för att resa sig ovanför högen av mindre lyckade exempel.

Filmen finns utgiven på DVD både i USA och England. Jag kan inte svara på hur den engelska utgåvan är men på extramaterialfronten verkar den likvärdig med den amerikanska.

#18 Dimmornas kaj (Le Quai des brumes, 1938)

Jean Gabin gör en storslagen insats som en desertör som tagit sig till Le Havres i denna film av Marcel Carné. Filmen är ett utmärkt exempel på poetisk realism, en genre Carné behärskade till fullo. Filmen bygger på en bok med samma namn av Pierre Mac Orlan. På grund av olika turer under mansskrivandets gång så ändrades mycket av handlingen men när Mac Orlan fick se filmen utbrast han "Det är fantastiskt. Ni har ändrat på allt: tiden, platsen, karaktärerna. Men det märkliga är att ni verkligen fångat bokens anda".

Filmen fins utgiven på DVD av Criterion. Det är en ganska sparsmakad utgåva och filmprinten har fått sina törnar, men det är nog den bästa presentationen av filmen man kan förvänta sig tyvärr.

#17 Emanuelle in America (1977)

Det sägs att den här filmen inspirerade David Cronenberg att göra Videodrome (1983). Detta betyder dock inte att filmerna är speciellt lika, snarare tvärt om. Joe D'Amato har här satt ihop en historia utan egentlig dramaturgisk uppbyggnad. Först har vi en liten historia och så flyter den ihop med en annan och så vidare, tills det plötsligt gått 100 minuter. Filmen är uppbyggd med en sådan lätthet och sådan devil-may-care attityd att det är omöjligt att inte ryckas med. Det här är en sådan där film som förmodligen skulle uppfattas som ganska trist om man läste handlingen, för all dess charm ligger i utförandet. Laura Gemser har en fantastisk utstrålning och bär med lätthet huvudrollen.

Namnet på filmen kommer sig av den tradition som fans inom italiensk film att casha in på framgångsrika filmer. Så när Emmanuelle med Sylvia Kristel blev en stor succé var man snabb att härma den. Självklart måste ju även titlarna spegla detta och någon kom på att skriva Emmanuelle med ett 'm' för att undvika rättighetstvister. Hur det gick igenom har jag ingen aning om men klart är att det lyckades. De flesta av dessa filmer hade Laura Gemser i titelrollen och ett antal av dessa var även regisserade av D'Amato.

Den amerikanska DVD:n från Blue Underground är en helt OK utgåva, det finns en italiensk specialutgåva men vad jag vet är den inte ett bättre köp för icke italiensktalande.

#13 New Rose Hotel (1998)

Abel Ferraras filmatisering av William Gibson novellen med samma namn. Filmen handlar om två män som ska ”stjäla” superföretaget Maas Corporations största tillgång till konkurrenten. Ferrara som har en tendens att vara lite ojämn är här i toppform, och han har gott sällskap eller vad säg om t.ex. Christopher Walken och Willem Dafoe. Asia Argento är också bra som den förföriska Sandii. Vad Ferrara gjort är att ta bort alla stora nyckelscener och istället byggt historien genom att visa ”före/efter” bitarna. Abel är bra på att skildra känslor och i kombination med det upphackade historieflödet gör det att man kommer in i huvudet på X i filmens slutskede.

Filmen finns utgiven på DVD i USA, utgåvan är inget att hoppa högt över men fullt duglig för att se filmen.

#12 Leon (Léon, 1994)

En presentation av handlingen känns överflödig så jag kan istället inleda med att säga att detta är Bessons bästa film. Jean Reno gör en tour de force som den enstöriga yrkesmördaren som får påhälsning av Mathilda. Filmen har sitt ursprung i Bressons tidigare film Nikita (1990) där Reno hade en liten biroll som en "städare". Besson började arbeta på ett manus helt om denna karaktär och vipps så var manuset till Leon färdigt. Reno fick sedan manuset i present av Luc och uppskattade det mycket.

Om du av någon anledning inte redan äger den på DVD så är den koreanska utgåvan att rekommendera, med båda versionerna (kan vara kul att ha, även om den kortare som finns på DVD i Sverige är den bättre) extramaterial och ett lågt pris.

#11 Ta fast Carter (Get Carter, 1971)

Caine is Carter sa affischerna till denna film när den kom ut och det är ingen tvekan om att så är fallet. Caine dominerar bioduken/tv-skärmen totalt med sin rolltolkning. Mike Hodges stod för regin och skrev även manus baserat på Ted Lewis roman. Boken filmatiserades ett år senare som Hit Man (1972), en ganska ljummen blacksploitationrulle vars enda egentliga existensberättigande är Pam Griers medverkan.

Jack Carter är Londongangstern som återvänder till sin hemstad för sin brors begravning. Den officiella förklaringen är att det var en olyckshändelse, men det tror inte Jack på och han beslutar sig för att leta reda på sanningen. Det som gör filmen bra förutom Caine är att handlingen känns så jordnära/småskalig och är så totalt oförlåtande mot sina karaktärer.

Alla DVD utgåvor är i princip lika alldagliga, så köp den som är billigast.

#10 Flicka och hyacinter (1950)

Hasse Ekmans mästerverk med Eva Henning i titelrollen. Filmen börjar med att hennes karaktär, "Fröken Ensam", hänger sig. I sitt testamente lämnar hon allt till sina grannar. Dessa, som inte känner henne speciellt väl, beslutar ta reda på vem hon var och varför hon tog sitt liv. Så börjar en Citizen Kane-inspirerad berättelse med tillbakablickar som tillsammans skapar en bild av denna ensamma kvinna. Att Anders Ek är med som försupen konstnär gör ju knappast filmen sämre (han borde förmodligen vara med i alla svenska filmer, någonsin). Kort och gott en av de allra bästa svenska filmer som gjorts.

Flicka och hyacinter finns ännu inte utgiven på DVD, vilket är skamligt på ett så bra och för svensk filmhistoria viktigt verk.

#8 De red efter guld (Ride the High Country, 1962)

Sam Peckinpahs andra långfilm som är ett sorts svansång till vilda västen och även till dess två huvudrollsinnehavare. Scott och McCrea spelar män som har svårt att anpassa sig till den nya tiden, ett tema som han skulle återkomma till, inte minst i Det vilda gänget (The Wild Bunch, 1969). Filmen förmedlar en bild av en ”verkligare” väst än den som skildrats i äldre hollywoodfilmer, något Peckinpah gjorde till lite av sitt kännetäcke. Detta i kombination med historien om två kvarlämningar som på sina egna sätt försöker hålla kvar vid sina värderingar från en tid som flytt, skapar en film som stannar kvar länge och urskiljer sig ur mängden av andra västernfilmer.

DVD:n från Warner är fin, så köp den…NU!

#5 Big Red One - attackdivisionen (The Big Red One, 1980)

Samuel Fullers till viss del självbiografiska film om andra världskriget. När filmen ursprungligen gick upp på bio var det i en ordentligt slaktad 116 minutersversion. Men vid Cannesfestivalen 2004 visades en ny, eller rekonstruerad version på 160 minuter upp för världen, The Big Red One - The Reconstruction. Det var filmkritikern Richard Schickel tillsammans med en grupp filmrestaurerare som gått tillbaks och försökt återskapa Fullers originalversion.

Till en början upplevs filmen som lite slapphänt och inte speciellt engagerande. Intrycket hjälps väl knappast av torrbollen Mark Hamills medverkan. Dock försvinner denna känsla allteftersom filmen fortskrider och när filmen är slut känns det som man sett en väldigt ärlig krigsskildring.

Vad gäller DVD versioner så är det naturligtvis "The Reconstruction" som gäller, den finns utgiven i princip överallt i likvärdiga utgåvor.

#4 Peeping Tom - En smygtittare (Peeping Tom, 1960)

Filmen som i stort tog död på Michael Powells filmkarriär. Ska man saboter för sig själv på det viset så bör det vara över en riktigt bra film, vilket Peeping Tom är. Mycket tack vare en underbar rollprestation av Karlheinz Böhm, han är precis rätt man för rollen. Han spelar en Seriemördare som pågrund av barndomstrauman filmar sina offers sista skräckfyllda uttryck. Filmen lyckas bra med att ge Böhms karaktär en mänsklig dimension som gör det intressant att följa honom.

Vad jäller dvdutgåvor finns det ingen självklar vinnare, men varför inte köpa den svenska utgåvan från Universal

#3 Sword of Doom (Dai-bosatsu tôge, 1966)

Nakadai är perfekt som demonisk samuraj i den har filmen av Kihachi Okamoto (som även regisserat den underbara Samurai Assassin (Samurai, 1965)). Mifune gör en mindre roll i filmen och är som vanligt väldigt bra. Filmen bygger på en litterär förlaga vars historia sträcker sig över flera volymer och som filmats vid fler tillfällen. Just den här filmen har dock inga uppföljare och slutar på ett sätt som kan tyckas märkligt om man ser den utan förkunskap. Så länge man är beredd på att filmen inte helt följer vanlig dramaturgi så kan man dock, enligt mitt tycke, njuta fullt ut av denna kraftfulla filmupplevelse.

Vad gäller DVD utgåvor lär de inte finnas något tvivel om att det är Criterions utgåva som gäller. Visserligen lite tunn på extramaterial men med en bra presentation av filmen (vilket ju får ses som det viktigaste).

#2 Odjuret (La Bête, 1975)

OBS! Detta är inte direkt någon monsterfilm, men låt inte detta faktum avskräcka dig från att se filmen. Borowczyks version av ”Skönheten och odjuret” var ursprungligen tänkt som en del i hans episodfilm Omoraliska historier (Contes immoraux, 1974). Han ändrade sig dock och filmade lite extra fluff runtomkring och släpte den som en egen långfilm. Tur var det, för utan denna kringhistoria hade det inte varit mycket att se. Tyvärr brister filmen mot slutet (av vad jag hittills sett av Borowczyk, verkar inte slut vara hans starkaste sida) och detta drar ner helhetsbetyget. Detta är trots det en mycket sevärd film, om av ingen annan anledning så åtminstone för att den har ett otroligt vackert foto.

Filmen finns släppt på flera ställen, den bästa utgåvan för tillfället är nog Cult Epics tredisc släpp.

#1 Iguanans natt (The Night of the Iguana, 1964)

OBS! detta är INTE en monsterfilm, men låt inte detta faktum avskräcka dig från att se filmen. John Huston regisserar Richard Burton, Ava Gardner och Deborah Kerr i denna Tennessee Williams filmatisering. Burton spelar relegerad präst som leder bussturer i Mexiko. Han befinner sig i andlig kris och när en påträngande nymf (en typecastad Sue Lyon) leder till att han riskerar förlora även detta jobb är bristningsgränsen nära. Under en natt på ett sjaskigt hotell sammanstrålar de tre huvudkaraktärerna i livsavgörande möten.

Filmen rekommenderas varmt och finns att köpa på en alldeles utmärkt region 1 DVD.