The Jekyll and Hyde Portfolio

söndag 6 juli 2008

#25 40 pistoler (Forty Guns, 1957)


Vacker, poetisk och annorlunda western av Samuel Fuller. Barbara Stanwyck är naturligt vis mycket bra och Barry Sullivan gör en bra gestaltning av "den gamle revolvermannen som nu vill undvika att dra sin pistol". Det är också kul hur Fuller lyckas få in två sångnummer utan att filmen blir till en musikal.

söndag 29 juni 2008

#24 Den Tredje Mannen (The Third Man, 1949)


"Like the fella says, in Italy for 30 years under the Borgias they had warfare, terror, murder, and bloodshed, but they produced Michelangelo, Leonardo da Vinci, and the Renaissance. In Switzerland they had brotherly love - they had 500 years of democracy and peace, and what did that produce? The cuckoo clock."

lördag 21 juni 2008

#23 Harakiri (Seppuku, 1962)


Starkt kammarspel som utspelar sig 1600-talets Japan. Allt och alla är i sina absoluta esse här. Från Nakadais rollprestation, till Kobayashis regi och Takemitsus stämningsskapande musik. Mer behöver och bör knappast sägas, endast att har ni inte redan sett den så gör det nu. Inte senare, utan NU!

fredag 20 juni 2008

#22 Belle toujours (2006)



Världen äldsta nu verksamma filmregissör, Manoel de Oliveira, gör här en sorts fortsättning på Buñuels Belle de jour - Dagfjärilen (1967). De låter kanske aningen konstigt, men Oliveira lyckas på ett elegant sätt spinna vidare på teman från den förra filmen samtidigt som han ger sin film en egen karaktär. Michel Piccoli spelar åter igen Husson medan Séverine den här gången gestaltas av Bulle Ogier. Visst hade det varit kul att se även Deneuve här men det är en invändning man snabbt glömmer när Oliveira hypnotiserar en med sina långa stilla tagningar.

fredag 13 juni 2008

#21 Rambo (2008)



Efter att ha väckt liv i Rocky i Rocky Balboa (2006) vände Sly sin uppmärksamhet till sin andra stora filmikon, Rambo. Filmen som ursprungligen skulle hetat ”John Rambo” kändes ganska ointressant ända tills en red band trailerkom ut på nätet. Den lovade att filmen skulle vara något annorlunda än den grå massan av PG-13 anpassade actionfilmer som släpps på löpande band nuförtiden. Överraskande nog va detta inte en försmak av en kommande unrated DVD-utgåva utan den faktiska biografversionen. När den väl släpptes kunde man konstatera att filmen levde upp till de förväntningar som trailern skapat och mer därtill. 2008 hittills gladaste överraskning.

onsdag 21 mars 2007

#20 Valerie and Her Week of Wonders (Valerie a týden divů, 1970)


Tjeckisk film som bygger på en bok av Vítězslav Nezval. Filmen är egentligen ganska flummig, lite som en blandning av "Alice i Underlandet" och "Nosferatu/Dracula". Jag orkar inte dra handlingen här för det är knappast den som gör att någon vill se filmen. Dess kvalitéer ligger snarare i dess drömska atmosfär och stiliserade miljöer. Det känns lite som om någon försökt göra "Doktor Caligaris kabinett" 50 år senare. På samma sätt som den filmen misslyckas med att få alla stilexperiment att bilda en större helhet faller Valerie på att den i slutändan inte blir så mycket mer än en samling lösryckta koncept.

Vad gäller DVD utgåvor så verkar det som om det Tjeckiska utgåvan har bäst bild, men vem bryr sig egentligen.

lördag 3 februari 2007

#19 L.I.E. (2001)


Michael Cuestas debutfilm där Brian Cox gör ett stark rollprestation. Titeln är en förkortning för Long Island Expressway men kan självklart även läsas som "lie". Filmen handlar om Howie (en fin tidig rolltolkning av Paul Dano) en 15-åring med tintinfrisyr som blir sviken av de runt omkring sig. Han finner en fast punkt i den i samhället respekterade men samtidigt suspekte Big John. Filmen lyckas på ett skickligt sätt ställa obekväma frågor utan att använda klichékaraktärer tà la Todd Solondz. Filmen är väldigt typisk för amerikansk independenfilm c:a 2000 men har ändå tillräckligt mycket särart för att resa sig ovanför högen av mindre lyckade exempel.

Filmen finns utgiven på DVD både i USA och England. Jag kan inte svara på hur den engelska utgåvan är men på extramaterialfronten verkar den likvärdig med den amerikanska.

fredag 2 februari 2007

#18 Dimmornas kaj (Le Quai des brumes, 1938)


Jean Gabin gör en storslagen insats som en desertör som tagit sig till Le Havres i denna film av Marcel Carné. Filmen är ett utmärkt exempel på poetisk realism, en genre Carné behärskade till fullo. Filmen bygger på en bok med samma namn av Pierre Mac Orlan. På grund av olika turer under mansskrivandets gång så ändrades mycket av handlingen men när Mac Orlan fick se filmen utbrast han "Det är fantastiskt. Ni har ändrat på allt: tiden, platsen, karaktärerna. Men det märkliga är att ni verkligen fångat bokens anda".

Filmen fins utgiven på DVD av Criterion. Det är en ganska sparsmakad utgåva och filmprinten har fått sina törnar, men det är nog den bästa presentationen av filmen man kan förvänta sig tyvärr.

torsdag 1 februari 2007

#17 Emanuelle in America (1977)


Det sägs att den här filmen inspirerade David Cronenberg att göra Videodrome (1983). Detta betyder dock inte att filmerna är speciellt lika, snarare tvärt om. Joe D'Amato har här satt ihop en historia utan egentlig dramaturgisk uppbyggnad. Först har vi en liten historia och så flyter den ihop med en annan och så vidare, tills det plötsligt gått 100 minuter. Filmen är uppbyggd med en sådan lätthet och sådan devil-may-care attityd att det är omöjligt att inte ryckas med. Det här är en sådan där film som förmodligen skulle uppfattas som ganska trist om man läste handlingen, för all dess charm ligger i utförandet. Laura Gemser har en fantastisk utstrålning och bär med lätthet huvudrollen.

Namnet på filmen kommer sig av den tradition som fans inom italiensk film att casha in på framgångsrika filmer. Så när Emmanuelle med Sylvia Kristel blev en stor succé var man snabb att härma den. Självklart måste ju även titlarna spegla detta och någon kom på att skriva Emmanuelle med ett 'm' för att undvika rättighetstvister. Hur det gick igenom har jag ingen aning om men klart är att det lyckades. De flesta av dessa filmer hade Laura Gemser i titelrollen och ett antal av dessa var även regisserade av D'Amato.

Den amerikanska DVD:n från Blue Underground är en helt OK utgåva, det finns en italiensk specialutgåva men vad jag vet är den inte ett bättre köp för icke italiensktalande.

onsdag 31 januari 2007

#16 Caliber 9 (Milano calibro 9, 1972)


Förmodligen Di Leos bästa crimerulle där Gastone Moschin spelar smågangstern Ugo. Han har just avtjänat ett fängelsestraff, men precis innan han åkte in försvann $300,000 under en knarkaffär. Alla, både polis och gangstrar, tror att Ugo gömt undan pengarna och sedan åkt fast för att undvika återgäldning. Moschin är precis rätt typ för rollen som den tystlåtne och igenknäppte Ugo. Han har ett sådant där ansikte som gör att man verkligen tror på att han är den han spelar. Barbara Bouchet är precis som hon alltid är och det fungerar också alldeles utmärkt. Mario Adorf spelar (sin vana trogen) över, men han är ändå bättre här än i t.ex. Maffian ger order (La mala ordina, 1972). Musiken är också riktigt bra och bidrar på ett bra sätt till rytmen i filmen.

Den finns utgiven på DVD i en fin dubbeldisk utgåva från Raro, tyvärr är extramaterialet på andra skivan inte textat på engelska.