#15 Robin Hoods äventyr (The Adventures of Robin Hood,1938)

Errol Flynns paradroll och en av de bästa äventyrsfilmer som gjorts. Det är nog fler än jag som har glada minnen av denna film från sin barndom, och filmen håller faktiskt lika bra när man ser om den som stor. Errol Flynn är ju den ultimata matinéhjälten och den här filmen låter honom skina fullt ut. Vid hans sida finns som vanligt Olivia de Havilland. Även många andra beknata ansikten befolkar birollerna som t.ex. Basil Rathbone och Alan Hale (Som faktiskt spelat Little John i tre olika filmer!). Filmen började regisseras av William Keighley, men producenterna tyckte inte att han kunde hantera actionscenerna så han fick sparken och istället tog Michael Curtiz över (förmodligen den mest begåvade regissören som jobbade inom de amerikanska studiosystemet på den tiden). Att filmen sedan filmades i vacker Technicolor gör det hela ännu bättre.

DVD:n som finns utgiven av Warner Brothers är verkligen ett föredöme vad gäller DVD-produktion, strålande presentation av filmen och intressant extramaterial.

#14 L'Insolent (1973)

Fransk 70-tals gangsterrulle med Henry Silva i huvudrollen. Om ni är som jag så är ni vid det här laget redan övertygade om att filmen är sevärd. Vilken film med Silva i en huvudroll är inte sevärd? Han spelar en brottsling, l'insolent, som just rymt från fängelset. Istället för att ligga lågt planerar han genast ett rån på en värdetransport.

Även om filmen förmodligen är mer besläktad med billiga italienska gangsterfilmer från samma tid så gör de franska miljöerna och färgerna att den känns lite som en Melville light. Denna känsla förstärks av att André Pousse, känd bland annat från De kriminella (Un Flic, 1972), är med som skum nattklubsägare (ytterligare en skådespelare man hade velat se i fler stora roller). Det är också härligt att se en film som tillåter sin huvudrollsfigur att vara så otrevilg och utan egentliga förmildrande omständigheter. Nämnas bör att nattklubbsscenerna är av ett slag som man bara kan se i en film från 70-talet.

Filmen finns utgiven på DVD i Frankrike, den är inte toppklass men med tanke på att det är den enda utgåvan så får den duga.

#13 New Rose Hotel (1998)

Abel Ferraras filmatisering av William Gibson novellen med samma namn. Filmen handlar om två män som ska ”stjäla” superföretaget Maas Corporations största tillgång till konkurrenten. Ferrara som har en tendens att vara lite ojämn är här i toppform, och han har gott sällskap eller vad säg om t.ex. Christopher Walken och Willem Dafoe. Asia Argento är också bra som den förföriska Sandii. Vad Ferrara gjort är att ta bort alla stora nyckelscener och istället byggt historien genom att visa ”före/efter” bitarna. Abel är bra på att skildra känslor och i kombination med det upphackade historieflödet gör det att man kommer in i huvudet på X i filmens slutskede.

Filmen finns utgiven på DVD i USA, utgåvan är inget att hoppa högt över men fullt duglig för att se filmen.

#12 Leon (Léon, 1994)

En presentation av handlingen känns överflödig så jag kan istället inleda med att säga att detta är Bessons bästa film. Jean Reno gör en tour de force som den enstöriga yrkesmördaren som får påhälsning av Mathilda. Filmen har sitt ursprung i Bressons tidigare film Nikita (1990) där Reno hade en liten biroll som en "städare". Besson började arbeta på ett manus helt om denna karaktär och vipps så var manuset till Leon färdigt. Reno fick sedan manuset i present av Luc och uppskattade det mycket.

Om du av någon anledning inte redan äger den på DVD så är den koreanska utgåvan att rekommendera, med båda versionerna (kan vara kul att ha, även om den kortare som finns på DVD i Sverige är den bättre) extramaterial och ett lågt pris.

#11 Ta fast Carter (Get Carter, 1971)

Caine is Carter sa affischerna till denna film när den kom ut och det är ingen tvekan om att så är fallet. Caine dominerar bioduken/tv-skärmen totalt med sin rolltolkning. Mike Hodges stod för regin och skrev även manus baserat på Ted Lewis roman. Boken filmatiserades ett år senare som Hit Man (1972), en ganska ljummen blacksploitationrulle vars enda egentliga existensberättigande är Pam Griers medverkan.

Jack Carter är Londongangstern som återvänder till sin hemstad för sin brors begravning. Den officiella förklaringen är att det var en olyckshändelse, men det tror inte Jack på och han beslutar sig för att leta reda på sanningen. Det som gör filmen bra förutom Caine är att handlingen känns så jordnära/småskalig och är så totalt oförlåtande mot sina karaktärer.

Alla DVD utgåvor är i princip lika alldagliga, så köp den som är billigast.

#10 Flicka och hyacinter (1950)

Hasse Ekmans mästerverk med Eva Henning i titelrollen. Filmen börjar med att hennes karaktär, "Fröken Ensam", hänger sig. I sitt testamente lämnar hon allt till sina grannar. Dessa, som inte känner henne speciellt väl, beslutar ta reda på vem hon var och varför hon tog sitt liv. Så börjar en Citizen Kane-inspirerad berättelse med tillbakablickar som tillsammans skapar en bild av denna ensamma kvinna. Att Anders Ek är med som försupen konstnär gör ju knappast filmen sämre (han borde förmodligen vara med i alla svenska filmer, någonsin). Kort och gott en av de allra bästa svenska filmer som gjorts.

Flicka och hyacinter finns ännu inte utgiven på DVD, vilket är skamligt på ett så bra och för svensk filmhistoria viktigt verk.

#9 Guest House Paradiso (1999)

Rik Mayall och Adrian Edmondson från Bottom gör en långfilm ihop. Richie och Eddie driver Storbritanniens (eller världens?) sämsta hotell, och hela filmen är i stort en uppvisning i när dom slår varandra och är allmänt otrevliga mot gästerna. Det är lika roligt som det låter, eller kanske till och med ännu roligare. Filmen spårar ur en aning mot slutet men det helhetsintrycket blir ändå mycket positivt och ingen kan vara sarkastisk som Mayall. Dessutom finns här flera trevliga skådespelare i biroller, bland andra Vincent Cassel, Bill Nighy och Simon Pegg (som här gör biofilmsdebut).

Den svenska DVD:n är helt OK och värd att köpa då den oftast säljs ganska billigt.

#8 De red efter guld (Ride the High Country, 1962)

Sam Peckinpahs andra långfilm som är ett sorts svansång till vilda västen och även till dess två huvudrollsinnehavare. Scott och McCrea spelar män som har svårt att anpassa sig till den nya tiden, ett tema som han skulle återkomma till, inte minst i Det vilda gänget (The Wild Bunch, 1969). Filmen förmedlar en bild av en ”verkligare” väst än den som skildrats i äldre hollywoodfilmer, något Peckinpah gjorde till lite av sitt kännetäcke. Detta i kombination med historien om två kvarlämningar som på sina egna sätt försöker hålla kvar vid sina värderingar från en tid som flytt, skapar en film som stannar kvar länge och urskiljer sig ur mängden av andra västernfilmer.

DVD:n från Warner är fin, så köp den…NU!

#7 Suicide Club (Jisatsu saakuru, 2002)

Filmen börjar med att 54 skolflickor ställer sig längst kanten på en tunnelbanestation. När tåget kommer hoppar dom, SLASH, SLOCH! Polisen kopplas in för att undersöka om något brott ligger bakom. Snart sker fler självmord och en mystisk hemsida upptäcks. Allt blandat med framträdanden från den fiktiva j-popgruppen Dessert. En av detektiverna spelas Ryo Ishibashi, känd från Audition (Ôdishon, 1999), som även här gör en bra insats. Filmen är en orgie i tillsynes slumpmässigt insatta klipp som tillsammans skapar en stämning av universell psykos. Slutet är också underbart och får en att sitta kvar genom hela sluttexten.

På DVD-fronten finns det i princip bara ett alternativ för oss som inte kan japanska och det är den amerikanska DVD:n som tyvärr har inbränd undertext, men i övrigt är hyfsad.

#6 En djävulsk fälla (Touch of Evil, 1958)

Orson Welles regisserar Charlton Heston som mexikan i denna film noir från 1958. Welles var ursprungligen bara anlitad som skådespelare, men på Hestons begäran gick studion med på att även överlåta regin honom. Welles skrev om det färdiga manuset och gjorde filmen som han ville. Efter att ha klippt färdigt filmen fick han sparken och filmbolaget klippte filmen efter eget tycke och släppte den sedan. Filmen har sedan dess släppts i en något omklippt version och 1998 kom ytterligare en ny version som var ihopklippt baserat på det 57 sidor långa PM Welles skrev efter att ha sett filmstudions klippning. Det är denna version som finns utgiven på DVD, och som väl också får ses som den mest korrekta.

Filmen i sig är en liten pärla där Welles själv som Quinlan lyser starkast. Janet Leigh spelar Hestons fru som råkar illa ut på ett motell (Hade hon bara lärt sig något av detta hade det kanske inte behövt gå som det gick två år senare). Många bra skådespelare även i övriga roller, däribland Marlene Dietrich.

Filmen finns släppt på billig DVD i Sverige, den är precis lika bra som vilken annan utgåva som helst så köp den. Att det inte finns något extramaterial att tala om på skivan kan vi tacka kära Beatrice Welles för, tack så mycket...NOT.